Efter fredsfördraget i Moskva började återuppbyggandet av vårt land. Den politiska och militära utvecklingen i Europa sommaren 1940 visade att situationen fortfarande var mycket osäker. Då Estland, Lettland och Litauen förklarades vara sovjetrepubliker och då Tyskland snabbt ockuperade Danmark och Norge började finnarna känna sig oroliga. Tysklands och Sovjetunionens transitoavtal med vårt land ökade oroskänslan. På grund av att Sovjetunionen blandade sig i Finlands inrikes- och utrikespolitiska angelägenheter förbättrades relationerna mellan vårt land och Tyskland, vilket också främjade öppnandet av vapenanskaffningskanalerna till Tyskland.
På våren 1941 fick man kännedom om att det möjligen kunde bryta ut krig mellan Tyskland och Sovjetunionen. Då krigshotet ökade förstärktes trupperna vid Finlands gränser och i mitten av juni genomfördes mobiliseringen i full utsträckning genom att inkalla cirka 400 000 män och kvinnor till tjänst. I Norra Finland verkade en tysk bergsarmé.
Då i Tyskland i juni 1941 inledde kriget mot Sovjetunionen grupperades Finlands försvarsmakt först i försvar längs östgränsen. I juli inledde fältarmén en anfallsoperation, vars första mål var den gamla riksgränsen och återerövring av de områden som förlorats i Moskvafreden. Efter att man nått målet fortsattes framryckningen med fördelaktiga försvarsställningar på Olonets och Maaselkä Näsen samt Karelska Näset som mål, där man stoppade anfallet litet söder om den gamla gränsen.
Efter att man uppnått de militära målen började ett ställningskrig som slutade då de sovjetiska trupperna i juni 1944 inledde ett storanfall.
På vintern 1944 utförde Sovjetunionen tre stora bombanfall mot Helsingfors i avsikt att tvinga Finland till fred. Då de av bombardemangen understödda fredsförhandlingarna misslyckades beslöt Sovjetunionen att lösgöra Finland från storkriget med ett strategiskt slag.
De sovjetiska trupperna förstärktes på Karelska Näset under vårens lopp med en ny armé, talrika artilleritrupper och olika andra enheter från land-, sjö- och luftstridskrafterna. Vid eldförberedelsen hade man att tillgå allt som allt cirka 3 000 kanoner trupperna anfallet, som snabbt ledde till att fronten på västra Karelska Näset bröt samman.
Man fick hjälp i form av vapen från Tyskland på grund av Ribbentrop-avtalet mellan Finland och Tyskland som president Risto Ryti garanterade. Efter häftiga strider lyckades de finska trupperna stoppa anfallskilarna i de avgörande striderna i Tali-Ihantala och läget stabiliserades.
Sovjettruppernas anfall som börjat kring midsommar på Olonets och Maaselkä Näsen tvingade de finska trupperna att övergå till uppehållande strid och till sist stoppades fienden vid den gamla riksgränsen före början av augusti 1944.
Då det militära läget hade stabiliserat sig avsade sig president Risto Ryti presidentskapet och Finland blev fritt från sina förpliktelser gentemot Tyskland. Fredsförhandlingarna med Sovjetunionen inleddes i slutet av augusti 1944.
I september 1944 slöts vapenvila, och i mitten av samma månad fick man till stånd ett vapenstillestånd i Moskva enligt vilket de finska trupperna drog sig tillbaka bakom gränserna för freden år 1940. Petsamo gick helt förlorat och i stället för Hangö hyrdes Porkkala ut till Sovjetunionen som marinbas.